Maktlöshet

Från att gå från V75's glädjerus och lyckosamma helg till fullständig panik och sorg har varit känslosamt. Svårt att riktigt känna glädjen efter helgen som vi jobbat så hårt för när man kommer och ska hämta hem sin älskade ponny som varit på betäckning och som var jätte sjuk.

Hängde i kedjorna, kunde inte hålla upp huvudet själv

Hon stod, knapp, i en box, vinglig, mager och uttorkad. Apatisk och inte "hemma" i blicken.
Känslan var att hon hade råkat ut för någon förgiftning, vilket iof var rätt men kanske inte det jag trodde.

Resan hem var en mardröm och aldrig har vägen från Jävre känts så lång. Tur vi har övervakningskamera i transporten och att Telia är en rutinerad och van åkare. Hon visste vad hon skulle göra och klarade på så vis av att hålla sig på benen hela vägen hem. Och skönt med fronturlasning, för backa hade hon aldrig klarat av.

Hyperlipidemi pga kraftig viktminskning, blev diagnosen. Det betyder att hon har mycket fett i blodet. Kunde se nästan en hel centimeter fett i blodröret som togs. Prover på levern skickades.
Kraftig infektion i kroppen, höga vita blodkroppar och feber. Så penicillin sattes genast in.

Dagen efter kom svaret på leverproverna. Precis ett sånt svar man INTE vill ha. Alla värden var fruktansvärt höga. Prognosen för överlevnad var minimal. Här hade ingen (som kliniken kände till) överlevt.

Betforvatten och parafinolja, Pernilla tog på regnjackan ;)

Sårig infekterad svans :(

MEN nu var det ju bara så att hos oss fanns inga alternativ. Överleva var vad som gällde. Inte många timmars sömn sista veckan. Det har varit tvångsmatning, tvångsdrickning, i med parafinolja, glukosdropp två gånger per dag, ringer/acetat dropp en gång per dag, penicillin och smärtstillande varje dag, ut och gå, in och vila. Dag ut och dag in i en veckas tid.
Vi har anlitat healare, vi har pussat och kramats, vi har gråtit och vi har skrattat, vi har tamefan gjort allt. Till och med våra andra fyrbenta vänner har hjälpt till.

Vill inte du äta så äter jag

En skön vilplats där kisse skickar sina healingvibbar ner i Telia

OCH nu känns det som om vi grejat detta tillsammans med alla andra som varit engagerade :)
TACK för ert stöd och er hjälp, och ett STORT TACK till Hästkliniken på travet. Ni är såå bra och utan er hade detta inte gått.

Hallå, vänta på mig

Vi ser nu, med tillförsikt, ljust på framtiden, men tar en dag i taget. Och varje litet framsteg ger ökat hopp.

Nu hoppas vi på att väderguden ska komma med sol och värme också :)
Ha de så skönt alla och ta tillvara på stunden, den kommer inte åter.

Kramiz Kicko