Efter nästan ett år där mitt uppåt-tjack slutat ge positiv effekt, blivit immun mot det, en lång tid utan medicin (gammalt måste lämna kroppen innan ny sätts in) och därmed avsaknad av träning kom då verkligheten ikapp.....är ju inte mer än människa!
Fan vad jag kan tycka synd om mig själv emellanåt!
Vet ju om att det sker nån gång då och då, med nåt års mellanrum. Ingen överraskning mao, men ändå så skuldbelagt. Jobbigt, men ni vet, det är ju i motvind drakar stiger. Det positiva är att nu ska det inte behöva hända på ett bra tag. Tur jag har kära och nära runt mig när golvet ger vika, tack ❤️❤️❤️
Nu är jag i alla fall på gång igen med träningen. Känns toppen. Min kropp tål inte att låta bli.
Ska bara åka och inhandla ett badkort också så är träningen perfekt balanserad :)
Fick ett välbehövligt ryck i fredags på jobbet och städade och sorterade upp mina små fina arkiv (läs pappershögar på skrivbordet överallt). Många timmar senare blev det så fint :)
Här samlar jag massor med ny energi. I vår underbara stuga. Att bara vara i total tystnad är en underbar känsla :)
En frukostmacka med romröra och stekt lax gör ju inte saken sämre ;)
Var på Jula för att inhandla en trappstege. Fyndade då dessa. Var tvungen att köpa dem :)
En liten frusen fluga värmde sig lite för nära.... Det gick som för Ikaros :/
Tänk att det är verkligen så... Ha ha ha, svor på att jag skulle aldrig bli som min mamma. Och så är jag där nu. Hon hade många goda sidor min mor även om hon inte avslutade sina sista år på bästa sätt. Men hon var iaf min mamma ❤️
Ett besök på Apoteket och jag har frikort ett år. Tack för det system vi har med högkostnadsskydd.
Nu ska jag fortsätta med det jag inte avslutat än. Nämligen att göra inget!
Ha de gott
~kram Kicko~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar